Sagoland

Nu har jag möblerat om i min lilla lägenhet, blev så mkt bättre! Jag sitter och beundrar det hela tiden, haha.

Så på Söndag fyller jag år, såklart ska detta firas på Lördag med mina vänner. Jag hoppas att alla tar sig tid och kommer förbi en sväng, man träffas ju inte alls lika ofta nu för tiden. Jag har försökt muta dem med ett glas rosa vin, vem kan motså det liksom. Hihi (:

Tänkte kolla på film nu och senast nedladdade är Step up 2 och Slumdog millionaire, men orkar inte se något dramatjaffs nu så det får bli dansfilmen, wei..

Talk to you soon

Jo, då var pappas operation gjord och det gick ju som smort! Han är pigg o glad, var o hälsade på honom i helgen och t.o.m. personalen sa att han var förvånansvärt pigg! Skönt..

Idag var jag på meditations-yoga i Högdalen. Fy fan vad skumt, men skönt. Vi fick andas på något sätt som hette något roligt, man skulle ha höger hands pekfinger och långfinger mellan ögonbrynen, och med tummen och ringfingret hålla för höger/vänster näsborre samtidigt som man andas in och ut genom den andra näsborren samtidigt som instruktören räknade till fyra. (man skulle andas i takt till räknandet). Sen fick vi lägga oss ner på en matta, med handflatorna uppåt, hälarna ihop, hakan mot bröstkorgen och andas. Vi skulle föreställa oss en trappa med tio steg. Vi stod högst upp på den. Instruktören ledde oss ner för varje trappsteg, när vi kommer ner till trappsteg ett såg vi en dörr. Vi skulle föreställa oss den här dörren i minsta detalj (orkar inte skriva allt, men det innefattade en äng, en fågel, en stig, en till äng sen ett tempel) I det här templet som man kom fram till tillslut, skulle vi föreställa oss ett vitt lysande vackert väsen. Vi skulle beundra detta väsen och ta in hur vackert det var. När vi kom fram till detta väsen som vände sig mot en var det ens skyddsängel. Min  skyddsängel hade långt blondt hår, stora vackra ögon och vit långklänning. När hon sa att det var min skyddsängel fick jag rysningar i hela kroppen. Iaf, den här skyddsängeln hade ställt upp ett altare för mig, på detta altare fanns olika ting eller färger eller vad man än ville, man fick välja fritt. Jag bestämde mig för att det var ett av våra familjefoton, en lotusblomma och en tredje sak som jag inte kommer ihåg vad det var för nått.. Vi fick ett av dessa föremålen, jag tog familjefotot. Instruktören förklarade sen att det är vad jag behöver just nu. Då fick jag ännu mer rysningar, för jag har haft ett behov av att träffa min familj väldigt mkt på senaste tiden. Vi fick ta med oss detta föremål som vi fått av vår skyddängel ut från templet och med oss tillbaka. Sen vaknade vi. Okej, väldigt kort förklaring även om den kan tänkas lång nu i textform, men det var fantastiskt hur man kan komma in i sitt inre, men ändå vara vid medvetande och uppleva dessa saker. För jag tror ju på sånt hokus pokus, som många vet. Jag tror stenhårt på spöken, väsen och aliens. Vore ju så tråkigt om det bara var vi, på jorden.

Pappa ska skrivas in på Måndag kl. 11.00, operationen sker Tisdag.

Nu känns det som att jag har varit orolig nog och om oron ska komma så får den komma på Måndag igen för nu är det helg. Hakuna Matata, inga bekymmer.

 Idag efter jobbet åkte jag och min kära kollega Therese till Skärholmen Centrum och shoppade loss. Jag i alla fall, Therese hittade konstig nog ingenting. Jag köpte en finfin kjol som var vit/svart zebra-randig och ett par jeans-leggings som var så ljusblå som de kan bli, nästan vita. Skönt! Jag brukar aldrig hitta "underdelar" som jag tycker passar bra.

Jag håller på att ladda ner lite bra filmen bl.a Slumdog Millionaire och Bolt. Så det blir antagligen en filmtittande helg för jag har inga planer alls. Men börjar bli lite sällskapssjuk nu..

Detta blev ett väldigt tråkigt inlägg, men det får ni leva med mina vänner.

Han kommer förmodligen att opereras nästa vecka.

Idag var vi på patient & anhörig-information på Karolinska sjukhuset i Solna.
Jag trodde att det skulle vara mer "intimt", att vi i familjen skulle sitta med
en av läkarna och få information. Men nu var det flera familjer i en av föreläsningssalarna
på sjukhuset. Det som var bra var väl att alla olika typer av läkare som kommer närvara
vid en sådan operation var där o berättade om deras del i det hela. I två timmar. Ändå
tyckte jag inte att jag fick den infon jag behövde, jag vill veta om riskerna. Jag vill veta
hur min pappa kommer må efter operationen, hur familjen kommer reagera och vad vi borde
göra för underlätta för pappa. Kanske kommer det längre fram?

Han skrev även upp sig på en Kort varsel-lista som betyder att de kan ringa när som i princip o säga att de har en tid nästa dag. Great, nu kommer jag att gå som på nålar o vänta på ett samtal om att min pappa ska till sjukan.

Nu har läkarna hört av sig och pappa ska opereras. Inom två månader. När jag fick veta detta så tog jag det med ro medans mamma berättade att hon var gråtfärdig och pappa tagen. Jag antar att reaktionen kommer senare.